Under dessa flera veckors tystnad här har det varit massor med besvikelser och fram för allt ensamt. Har fått ta emot ett nej till jobbet som jag drömt om länge som tog väldigt hårt på mej, Jag älskar mitt jobb så mycket att jag föredrar hellre att vara där än att ha fritid, jag kanske är galen men så är det som det känns just nu. Tanken att få köra på morgonen till jobbet är en underbar känsla, jag må vara den tröttaste människan på morgonen men jag skulle aldrig kunna bli hemma och sova istället, aldrig! Förutom mitt jobb bekymmer så har mitt förhållande till Peepi hängt på en skör tråd hela sommren och den tråden har varit brusten nu i två månader, vi kämpar tillsammans med att få allt tillbaka och just nu känns det som att allt går åt rätt håll. & har nu med sökt ett nytt jobb som jag håller hårt tummarna för!

 Det är oktober, klockan är mycket och ute är det mörkt. Det är nu den där långa mörka hösten och vintern börjar. Ligger nerbäddad i en varm och skön säng med ljus tända alldeles i min ensamhet och funderar hur jag skall få min vardag att fungera och komma in i rutiner. Jag söker aktivt efter ett nytt jobb, ett fastjobb men hittills har jag bara fått ta emot ett nej. Det är jobbigt att vara endast 19 år och att bo i småstäder som jag gör det ännu svårare men jag tar en dag i taget och har även börjat hålla utkik i större städer. Är nu en vecka ledig och har lite planer som jag ser framemot, nu skall jag sova några timmar innan jag åker upp till grannstaden för en bra dag fylld med bus :)