Under dessa flera veckors tystnad här har det varit massor med besvikelser och fram för allt ensamt. Har fått ta emot ett nej till jobbet som jag drömt om länge som tog väldigt hårt på mej, Jag älskar mitt jobb så mycket att jag föredrar hellre att vara där än att ha fritid, jag kanske är galen men så är det som det känns just nu. Tanken att få köra på morgonen till jobbet är en underbar känsla, jag må vara den tröttaste människan på morgonen men jag skulle aldrig kunna bli hemma och sova istället, aldrig! Förutom mitt jobb bekymmer så har mitt förhållande till Peepi hängt på en skör tråd hela sommren och den tråden har varit brusten nu i två månader, vi kämpar tillsammans med att få allt tillbaka och just nu känns det som att allt går åt rätt håll. & har nu med sökt ett nytt jobb som jag håller hårt tummarna för!